Dags för uppryckning. Eller något i den stilen

Jag måste nog ta skräpa mig vad gäller kosthållning snart. Eller rättare sagt omedelbart. Jag har nämligen börjat ”lägga ut” i oroväckande takt. Då menar alltså inte lägga ut på det där snygga viset Bo Holmström gjorde vid Västtyska ambassaden utan kort och gott att jag blivit tjock. Så kan jag dessvärre inte ha det. Vissa personer min farbror är en av dem kan på något mystiskt sätt addera kilo efter kilo (inom rimliga gränser förstås) och ändå vara snygga. Snyggtjock. De ser liksom mer värdiga, trevliga, sympatiska, få mer pondus med så där 15-20 kilos övervikt. I regel krävs dock två saker för att ska lyckas med konststycket. Man ska vara man. Förstås. Och så bör man helst ha en ”vinnande personlighet”, ni vet vara så där som riktiga skickliga säljare är. Genomtrevliga och energiska, alltid positiv. Av skäl som jag helst inte vill gå in på uppfyller jag inte samtliga (två) krav. Jag får definitivt inte mer pondus och kraft av mer svål, jag ser plufsig och slö ut. Dessutom blir jag röd när jag blir ansträngd, det blir man ofta som tjock. Jag vill inte vara röd och tjock. Jag vet alla är vackra på insidan och det självförtroendet som… Spelar ingen roll, funkar inte för mig. Jag skulle gärna vilja, men får inte ihop saker och ting tyvärr. Därför har jag bestämt mig för att banta. Någon diet blir. Jag har dessutom hittat ett naturpreparat som tydligen ska öka min fettförbränning radikalt. Det borde gå alltså, att bli av med några pannor. Lätt blir det förstås inte men jag är i alla fall högt motiverad.